hormigrimmadetarsomattsimmaidimma

Solen är stor, gul och varm,
om du kom för nära skulle den bränna sönder både dig och din arm.
Vi åker runt den dag ut och dag in,
och kan även bränna mitt skin.
Den bryr sig ej om den orsakar glädje eller kaos,
solen dyker upp överallt till och med i Laos.
En del den glädjer med sin närvaro,
andra torkar ut vilket kan leda till landsomfattande oro.

På mig ser den ner varje dag,
även om molnen gör dess insyn svag.
Solen har både glasögon och skyddskrämer uppkallade efter sig,
tänk om det var så för mig...
Fast jag kan nog inte mäta mig med den,
som kan ses av alla jorden runt även Sven.
Fast kanske inte Svennebanan dock,
för när bananer kan se blir det en chock.

Sol eller inte så drar dagarna förbi,
nu är jag klar och tänker inte titta på mighty B!   

Grodor är fina djur,
de är exeptionellt svåra att hålla kvar i en bur.
De kan vara gröna, grå och blå,
alla är de fina att titta uppå.
Men det händer någon gång ibland att de bara dör,
om någon dem exempelvis över kör.
Då blir de fasligt platta,
de känner sig säkert ganska matta.

Men de är roligare medan se lever och kan hoppa,
jag undrar om de musik gillar att poppa?
De börjar i ägg och sedan blir de yngel små,
de växer sedan vidare om de bra kan må. 
Då får de ben som sitter både fram och bak,
men svansen hänger kvar ett tag som ett flak.
Men när den är borta är grodan klar,
då märks inte några yngelheter kvar.

Grodor är ganska slömmiga och blöta,
men jag tycker att de är ganska söta.
De flesta är snälla men med en del är farligt,
kring de färggrannaste får man ta det varligt.
För de har farligt gift i sin kropp,
om man får i sig det finns det inget hopp.

Så akta er för färgglatt och det allt för fina,
det kan leda till både pest och pina.
Have many days nice,
GOOD BAJS!
 
 

  

Jag har  skaffat min blogg en profil,
detta skedde med ett stort flin.
Det fattar alla som mig känner,
släktingar, vänner och andra som mig känner.
Och till er som inte förstår så är det lika bra att sluta läsa nu,
det blir inte direkt mer lättförståeligt inte ens om du är en gnu.

Så hipp, hopp, happ, du får ha det så kul,
ända fram till årets än så länge avlägsna jul!

När datorn lade av i flera dagar,
kändes det som att bli srypt av för tajta kragar.
Efter ett tag glömdes problemet bort,
men det varade fruktansvärt kort.
Man har nog blivit lite väl beroende,
en slags dator och Internet troende.

Fast det är ju ganska tråkigt rent i allmänhet när saker är trasiga,
man slitter sitt hår och beter sig värre än de som är knasiga.
Ett hav av ilska bubblar upp,
man känner sig som en frustrerad och upprörd tupp.
Har man tur går det över efter en liten stund, 
annars blir man nog hos psykologen en ständig kund.
Det funkar inte heller att bara sura och gorma,
ibland måste man se till att det inombords slutar storma.
Annars blir det bara ännu värre,
och de som inte är trasigt blir ännu sämre.

Många saker går ju faktiskt att laga,
även för de som är svaga.
Och till slut återställs balansen,
då sätter man på huvudet åter glädjekransen!

The end, 
with nothing left to mend! :)  
  

Ibland är det svårt att komma på något att hitta på,
man tänker och tar i så man i ansiktet blir blå.
Man kan sitta med massa människor,
men det känns mer som en bunt kor.
Ingen kommer på något och inget händer,
det är roligare att annlägga bränder.

Prata kan dom flesta göra och på en del går munnen konstant,
det kanske rör sig om någon slags prat-mutant.
Den pinsamma tystnaden kan också komma smygande,
den bryts oftast av en fluga som kommer flygande.
Ingen vill vara den som pratar först,
för då känns det som dennes ego är störst.

Det är sällan lätt att något hitta på,
även fast allt är slut nu det bara är så.   

Det var en gång en liten 1,5 liters cola som stod på en bord,
han hade svårt för att prata han kunde så få ord.
En dag kom två 2 liters color förbi bordet och så de skröt,
han ville säga åt dem att gå men han kunde inte så han tjöt.
Då skrattade de bara åt honom och sa,
vi lära dig att prata ska.

Så blev det och en vacker dag kunde han säga inte bara en sak,
munnen flög ur hans mun som gaserna gjorde där bak.
De hade en livlig diskussion om allt mellan himmel och jord,
och inte visste de då att kvällen skulle sluta med mord...

Familjen där de bodde skulle äta pizza till middag,
och till den drack dem inte saft för den är för svag.
Cola det blev det minnsann och när festandet var klart var 1,5 liters colan halv,
hans vänner var borta och själv kände han sig som en ensam och övergiven kalv.
Men inte fick han göra det länge alls,
det  blev popcorn till efterrätt och han dracks upp till en vals.

Så kan det gå om man är en cola,
nu måste jag dansa bugg och rockenrola!
   

Nu är våren här,
och inte är jag för det särskilt kär.
Nu är det tiden på året då bajs blandas ut i den smälta snön,
sen rinner hela skiten ner i den närmsta sjön.
Man blir blöt om fötterna om man tar ett kliv utanför sin dörr,
jag tror knappast att det var lika hemskt förr.

Livet bara ramlar på och snart är det sommar med mygg och dylikt,
då ska det jobbas friskt i alla våra levnadsskikt.
En del ska planta och det blir vad de gör var dag,
det går inte så bra om man är liten, lat och svag.
Själv är jag inge dera,
men jag undviker ändå att plantera.
För mig är det timmlön som gäller,
då slipper höra höra någon som om plantor skäller.

Det var bättre när man var barn och liten,
då hade man lov hela sommaren och slapp jobbskiten.
För vila måste man få göra när skolan är slut,
de vuxna fattar inte varför vi inte står ut.
För skola det är ju en barnlek i jämförelse med vad dom gör,
dom har glömt all stress och nu är det till jobbet dom kör.
Och de flesta slipper ta med sig arbetet hem när dagen slutat,
men viu ska dra med oss böcker hem ditt man kutat.

Och inte får man ens den minsta lilla muta,
jag blir så arg att jag måste sluta!  

Inte är det lätt att göra filmer som är bra,
och ändå är det det enda folk vill ha.
Det är krångligt och svårt med kameran,
jag bad till Gud men inte svara han.
Och så är det det där med alla sladdar och skit,
jag tror jag ska slå mig i huvudet med en tegelbit.

Batteriet tar slut precis när man ska börja,
då blir all planering blott en sörja.
Man vet varken ut eller in,
and that's just a sin.
Men det ska göras lika fullt och inte hoppas över,
fastän det så enkelt mig söver.

Nu är det dacks att starta,
jag tror jag skulle behöva en karta.
Ungar ska läras att veta hut,
och så tog det slut.

Tiden kan gå fort och sakta,
ibland måste man för den sig akta.
Den kan rusa iväg som ett expresståg,
eller fastna som en såg.
Den är omöjlig att ta på eller fånga,
precis som sån där ånga.
Den är indelad i år, månader, veckor och dagar,
men även i timmar, minuter och sekunder som om det fanns lagar.

Ibland tvingar den oss att skynda på,
att lite snabbare framåt gå.
Andra gånger tvingar den oss att vänta,
då det kanske är någon som man ska hämta.
Det verkar som den kontrollerar oss varje dag,
att få oss till sin slav så man känner sig svag.
Frihet får vi aldrig så länge vi använder oss av dessa ur,
den kommer att ligga lite för långt på lur.
Den kontrollerar oss och inte vi den,
inte ens om man heter Sven.

Men dess största lurendrejeri är dess existens,
för den finns ju inte ens.
Det är ett fantasiodjur precis som feer och älvor,
fast det var ändå den som styrde när vi for.
För trots att den bara är en fantasi vi tillverkat,
kontrollerar den nästan varje aspekt av det liv som vi genom har häcktat.
Frihet kommer inte förrän den dag vi förstår,
det är till det bästa att sluta med dagar och år.

Så låt den inte styra allt för mycket över ditt liv,
nej inte ens du Siv.
Ta dagen som den kommer,
och ge tillbaka den innan Morden i Midsummer.
Då kommer livet att gå bättre än nu,
även om du är en gnu.

Skutt, hopp och hejdå på dig,
hoppas du inte köper all skit som skrivs av mig.
  
      

Det var en gång ett litet grönt troll,
han bodde i en il-gul stor gummiboll.
Skola visste han inte vad det var,
för det är något som inte troll har.
För kuskapen att läsa är något som troll inte behöver,
deras skriftliga period har redan gått över.

Men så en dag mötte han en deg,
den var grågul, sliten och seg.
Ensamma var de båda två,
och de beslöt att samman sig slå.
Och tillsammans var de ensamma i sol och regn,
men en dag förändrades allt som en u-sväng.

Trollet blev hungrig och åt sin vän opp,
fast han smakade illa och hans hälsa inte hade vart på topp.
För så är det när man är ett bytesdjur,
vad det gäller att bli uppäten kanske det är just du som står på tur.
Sånt är livet som deg att ätas upp,
av vad som helst kanske till och med en tupp.
Men så skedde något du inte kommer att tro,
trollet bjöd tuppen deg och så åt dom i godan ro.
Så nu är både trollet och tuppen inte ensamma mer,
dom har ju varandra och degen inom sig som också ser.
Det kan  hända så ibland att en vän blir måltid,
Så att andra kan börja kännas vid.
För livet är ett mysterium om inte annat,
något som är både älskat och förbannat.
Trollet och tuppen blev vänner för en stund,
men se för här kommer Jon Blund.

Jag blev haffad av en snut,
och så nådde sagan sitt SLUT!!!