hormigrimmadetarsomattsimmaidimma

Ibland är det svårt att komma på något att hitta på,
man tänker och tar i så man i ansiktet blir blå.
Man kan sitta med massa människor,
men det känns mer som en bunt kor.
Ingen kommer på något och inget händer,
det är roligare att annlägga bränder.

Prata kan dom flesta göra och på en del går munnen konstant,
det kanske rör sig om någon slags prat-mutant.
Den pinsamma tystnaden kan också komma smygande,
den bryts oftast av en fluga som kommer flygande.
Ingen vill vara den som pratar först,
för då känns det som dennes ego är störst.

Det är sällan lätt att något hitta på,
även fast allt är slut nu det bara är så.